Det var visst ingen mardröm.

Vaknade och trodde jag hade drömt. Men det var visst ingen mardröm ändå. Kan inte riktigt få in det i huvudet att det har hänt än. Jag som inte gillar begravningar. Just nu är den här världen så himla orättvis. Allt gick från att vara på topp till botten.

Idag kommer mamma och pappa hem igen. Gud vad jag ska krama om dem. Rejält!

Nu ska jag krypa ner under täcket i soffan och antingen kolla på Grey's, Water for elephants eller Brighton rock? Svårt val.

Ska nog krama om Amanda en extra gång också. Bara för att!